MammaEmme

När jag satt i väntrummet hos barnmorskan i morse (nej jag är inte gravid igen) så läste jag en artikel i en tidning (vi föräldrar tror jag bestämt att det var) som låg och väntade på mig så fint. Jag var där en halvtimme tidigt vilket inte är dåligt för en halvstressad mamma och världens största tidsoptimist som allt för ofta kommer minst tio minuter försent med andan i halsen.

Skitsamma, jag läste en artikel. Där gämförde dem hur våra barn har det i vissa situationer och hur vi hade det. En rubrik var just blogg.

När våra barn växer upp och blir tonåringar kommer de att undra varför det finns en massa bilder på dem på nätet som de själva inte har valt att lägga ut. De  kommer att undra varför mamma/pappa var så besatta över att blogga om varje liten bajskorv. De kommer att smälla med dörren och skrika, ni förstör mitt liiiiiv. Tills de en dag växer upp och faktiskt kanske uppskattar mammas/pappas intresse och goda mening.
Vi däremot får bläddra i album som sprakar när man öppnar dem, med jättesmå foto på oss själva när vi badar i en balja på sommaren eller sitter på golvet i fula kläder i ett murrigt rum.
Ganska skönt kan jag tycka, hade jag verkligen velat ha min barndom på nätet?

Själv är jag inte överrens med mig själv hur jag vill göra. Jag har lagt ut bilder på mina barn men försöker tänka mig för. Varje gång jag lägger ut en bild så känns det lite i magen. Det är min otroligt starka magkänsla som talar till mig tror jag och jag litar på den, det ska man göra. Jag tycker inte illa om folk som bombar bloggen med bilder på sina barn eftersom var och en har sin magkänsla och tycke.
Men sen säger jag emot mig själv lite. För jag tycker det är roligt att blogga men eftersom mitt liv inte inefattar så mycket mer än mina barn så har jag ju inte så mycket att blogga om, hm! Jag tycker såhär att antingen kör man banan ut eller så skiter man i det. Lätt kan man tycka, det svåra är att bestämma sig för vad.

Vad har ni för åsikter?

I tordsags var jag och mamma ute och svira. Eller svira och svira, vi var ute och åt middag, drack vin och jag hade mina höga klackar på mig. Det är så långt till svira som jag kommer...
Vi var iaf på Blooms, en förstklassig restaurang med en ägare som tidigare jobbat med Gordon Ramsey. Vi åt en avsmakningsmeny på fem rätter och drack passande viner till. Det var en kväll över all förväntan. Det var en middag med otroliga smaker, fantasi och finess.
Efteråt tog vi en sväng på cubacafe med fina Stina.......



Efter middagen fick man ett godisfat med spunnet socker, klubba, mm


......Trots att det inte var en "riktig" utekväll så känner jag inte alls för att gå ut. Jag är så tillfreds med att bara vara hemma med min familj. Jag älskar att vakna kl sju pigg och redo för dagen och mina fina barn. Det kommer en tid när jag inte är behövd av dem på samma sätt så just nu njuter jag varje sekund, NÄSTAN! För lika lätt som barnen kan fylla hjärtat med glädje kan dem faktiskt även göra en gråhårig. Vad jag vill säga är att de är bara små en kort tid så det gäller att passa på.

Men självklart uppskattar jag att komma ut och jag vet hur viktigt det är att ha en balnas mellan mammarollen och sitt eget jag. Middag med vänner och ett par glas vin i all ära, men en redig partykväll som försummar morgondagen det får vänta.....

Hur ofta blir det inte tacos över? Man har råkat värma alla mjuka bröden också äts de inte upp. Man sparar köttfärsen och kommer på dagen efter att man ändå inte har några grönsaker kvar att ha till. För att inte tala om tacosåsen som bara står i kylen och blir ledsen för att man har lovat den att äta tacos snart igen. Gör då tacopizza. Skitgott, jag lovar. Jag och engla har precis suttit och krängt.

På med allt och in i ugnen.  Jag körde på 170 grader i ca 7 min.



Kul att jag har försökt snitsa till det med såsen. Vad var det för mening liksom?

Här ställde vi till med storbak i söndags. Jag har länge tänkt att vi skulle baka något från Englas kokbok. Vi skippade den söta varianten och körde på pannbröd. Så lätt och ack så gott.
Engla var så duktig och jag ljuger inte när jag säger att hon gjorde allt själv (förutom att steka bröden.) Där stod hon och pustade med mjöliga kinder medans hon kavlade ut ett tjugotal bröd.

2 tsk brödkryddor
2 tsk salt (eller var det 1?) pallar faktiskt inte gå och kolla. Ah kör på 2.
2 tsk bikarbonat
13 dl rågsikt + 2 dl till utbakning
1 dl ljus sirap
5 dl fil

Knåda, fördela till små bollar, kavla ut, stek ett par minuter på var sida i en torr panna. Klatt!

Gott med creme cheese och röd marmelad.

Här hemma är vi lite krassliga. Lhea är förkyld och jag har känningar i huvud och hals. Nu snart kommer Stina och Emilio på fukostmys. Frukostmys nummer två för mig, eftersom mina barn är så roliga och vaknar kl sex.

Ett par timmar senare.....

Mitt under inlägget så ringde det på dörren. Nu har vi hunnit äta gott bröd med med goda pålägg, kaffe och juice. Vi har myst med våra bebisar och pratat en massa strunt. Stina har gått och jag ska ta itu med en stor tvätthög, pust!

Vi har varit ute hela dagen. Idag blev det en temalekplats, Afrika parken. Där är så fint. Det känns som om de har lagt ner hjärta och själ här. Egentligen finns där inte så mycket men less is more som man säger. De har gjort den lite torr och risig som på savannen i Afrika. Tyvärr var vädert riktigt pissigt idag, kallt och blåsigt. Vi hade vinterkläderna på oss men frös faktiskt lite ändå. Där stod jag och tittade några extra gånger på vädert i min iphone. Jag svor lite tyst och mumlade något i stil med att jag minsann aldrig mer ska lite på deras väderprognos. Där visade de nämligen sol. Nu är solen framme. Nu. Vad fasen ska jag med solen till nu?



Ser ni vad fint de har målat lamporna.

Nu när den efterlängtade våren smyger sig på vaknar den delen i min hjärna som kallas för sneekers. Jag måste verkligen ha ett par sen jag kastade mina andra har jag inte kommit loss att köpa nya. Inte för jag hade kunnat använda dem ändå med tanke på flera meters snö. Men nu är det ju så att jag har hittat tre par och då måste man ju välja(?) vad jobbigt när man är världens veligaste människa.
Men jag har för mig att det är bra för fötterna att variera sig, hihi?

Slimmade Converse i brunt skin, vanliga vita klassiska Converse, Adidasskor har alltid mitt hjärta.

Igår var jag på bio med min fina vän Challe. Jag var till och med på den sena niobian. När Challe frågade om jag ville gå sa jag med allvarlig röst, Challe vi får faktiskt gå på den sena visningen. Challe svarade något i stil med, ehh ja brukar man inte göra det?
Då tänkte jag mig ett par år bak i tiden och visst gör man det. Bara det att nu för tiden går jag kl ett och tittar på Nicke nyfiken, Pettson & Findus och andra minst sagt lättsamma filmer.
Men nu till filmen som vi såg igår. Alice i underlandet 3D. En av de bästa filmerna jag har sett och absolut den snyggaste. Se den för gudars skymning!





Jag är nog faktiskt kär i Deppan!