Till min mamma!
Pratade med mamma precis. Vi hade ett långt samtal om allt och inget. Vi har väldigt bra kontakt och hörs minst en gång om dagen.
Denna sortens relation är kanske ovanlig och nästan lite sjuklig för vissa, men det har alltid bara varit vi två och jag hade inte klarat mig utan henne. Hon gör allt för mig. Hon älskar mig som jag älskar Engla och jag älskar henne som jag vill att Engla ska älska mig.
Mamma är den som förstår mig bäst. Hon vet vad hon ska säga för att jag ska bli glad och hennes hand är formad för att klappa mitt hår när jag är ledsen.
Visst har det inte bara varit guld och gröna skogar, nej nej. Ibland har vi nog varit nära på att slå ihjäl varandra. Jag har verkligen inte varit den lättaste att uppfostra, jag har haft mina galna dagar. Kanske för att min uppfostran inte var den tryggaste? Men vad spelar det för roll nu, när allt är bra. Jag har aldrig haft brist på kärkek, tvärtom, min mamma har älskat ihjäl mig vilket jag är glad över.
Jag är oehört stolt över min mamma och vår relation.
Det är så lätt att blicka framåt när man har världens bästa MAMMA ♥
Ordspråk!
Michael Jackson död!
Jag blev helt ställd. Nu sitter jag här och lipar IGEN medans jag lyssnar på Billie Jean i hörlurarna för att inte väcka familjen. Denna man har gjort så mycket för mig och allt för musikkulturen. Med hans musik kan jag färdas många år bak med så otroligt starka känslor och upplevelser. Jag har alla hans skivor och har avgudat honom i alla år. Visst han må har varit en aning knäpp om man nu ska lyssna på alla anklagelser men jag tänker inte blanda ihop "honom" och den musik han har levererat till oss alla.
Jag sörjer med hela världens fans ♥
Vänner!
Sitter och lyssnar på Malin Åkerman som sommarpratar i P1. Tårarna rinner ner från kinden utan att jag egentligen märker det. Sen säger jag högt till mig själv. Nä jag sitter inte här och gråter.
Hon valde att spela låten Girls just wanna have fun, en låt som tar mig tillbaka till mina lite tidigare år. När jag och mina vänner hängde på högstadiediscot Carita. Vi dansade oss trötta till denna låten med många fler.
Jag har haft så många underbara stunder med mina vänner och jag har så mycket att tänka tillbaka till. Så många skratt, bråk och tårar. Jag kunde inte haft mer perfekta stunder.
Nu sitter jag här och är nästan tvåbarns mamma, shit vart tog tiden vägen.
Ibland var det bara så lätt att vara ung. Livet lekte. Inget var förevigt och det spelade ingen roll. Man levde mycket mer i nuet när man var yngre. En väldigt härlig känsla.
Men jag ska absolut inte sticka under stolen att livets goda kommer med åren, oj nu pratar jag som jag vore hur gammal som helst. Men å andra sidan har jag varit med om ganska mycket för min ålder.
Att bilda familj och ta ansvar för sitt eget är det bästa jag har gjort och det blir bara bättre och bättre.
Men jag vill aldrig tappa förmågan att ta mig tillbaka till mina härliga och fria år i ungdomen där dagen utan planer var i centrum.
Stina är min äldsta vän som jag delar så mycket med. Hon är också gravid nu, ska ha sin lilla bebis en månad efter mig. Så kul! Denna underbara människan är den roligaste jag känner, ingen kan få mig att skratta som hon. Jag hade kunnat sitta och vara sentimental i flera dagar över allt vi gjort och varit med om tillsammans.
Jag älskar dig och kan inte tänka mig att spendera mitt liv utan att ha dig i det. ♥
Charlene är en helt underbar vän som jag fann lite senare i livet (jag var nog 19). Det sägs ju att de vänner man får senare i livet är de vänner man väljer själv. De som verkligen passar en. Challe är den mest underbara människa jag känner och ska vara gudmor till lilla Lhea i magen. Det säger allt. Challe tar fram det bästa hos mig. I love you Challe. ♥
Dessa två tjejerna har hela mitt hjärta utöver min familj och min mamma. Jag är stolt över att få vara er vän och jag önskar alla vänner som er!
Bilder kommer lite senare ikväll, då jag inte har så många på denna datorn!
Ord jag känner starkt för!
Dessa ord läste jag i en underbar blogg Stina-Lee
Jag har alltid varit en människa som är ganska rädd av mig. Jag har kallat det att jag älskar livet för mycket, tills jag kom på att jag glömmer att leva fullt ut för att jag är rädd för dess konsekvenser.
Inte blev det lättare när Engla kom. Plötsligt hade jag en till att "skydda".
De senaste åren har allt varit mycket bättre och jag njuter mycket mer av livet, för det finns väl inget värre än att behöva säga, tänk om jag hade.....
Rädd och ledsen!
En kvinna här i Malmö dog efter förlossning på MAS. En fullt frisk kvinna som födde i ett av världens säkraste länder.
Kvinnan fick en kraftig blödning och på väg till op stannade hennes hjärta. (om jag har förstått det rätt.)
Detta var hennes åttonde barn.
Mina tankar går till hennes familj.
Mina tårar rann ner för kinderna när jag satt och läste. Dels för sorgen till denna familjen och någonstans kan jag inte förstå hur det kan bli så olyckligt. Föda barn är något som ska vara så otroligt och förväntansfullt. En lycka som ska delas av föräldrarna.
Jag blev påmind om vad kroppen faktiskt får gå igenom under en förlossning.
Jag ringde Nisse gråtandes och hörde mig själv säga, jag vill inte föda. Tack för att du lugnade ner mig.
Nu sitter jag här och tittar ner på min mage och kan inte undgå att tänka att självklart klarar jag detta, jag längtar ju så efter Lhea. Och ärligt talat jag har ju inte så mycket till val, hon ska ju ut.
Jag får lita på kroppens krafter, min egen styrka och vilja, Nisses stöd och personalens kompetens. Det viktiga är att jobba med och inte emot.
Det är många kvinnor som föder varje dag och vi bor faktiskt i ett av de bästa länderna att föda barn i, men det betyder inte att jag kommer sluta frukta....
Förståndig kärlek!
så sant!
♥
Tänkvärda ord
Med detta menar jag absolut inte att man ska sluta efterstäva.
Tänkvärda ord!
Ta tid för dig själv, mina egna jobbiga tankar!
Efter lite stress, höga ljud och mycket människor är det så skönt att komma hem till sitt tysta fridfulla hem.
Men efter ett tag är det nästan bara jobbigt.
Jag har börjat fundera på en sak. Kan det vara så att den jag känner minst och är minst van vid att vara med är mig själv?
Livet går på av bara farten, det är så sällan jag får tid över att faktiskt umgås med mig själv. När jag får möjlighet för detta är det så skönt i början men sen blir jag bara så rastlös.
Har jag blivit skadad av samhället?
Vi utvecklas ständigt som människor men hinner vi verkligen med vår pesonliga utveckling?
För en tid sedan såg jag en väldigt intressant kvinna på Oprah, vars liv hade rasat. Nr hon förlorade sitt jobb, kille och lägenhet visste hon varken ut eller in. Hon hade inte tagit sig tid att lära känna sig själv.
Så hon bestämde sig för att göra en resa som visade sig bli en personlig resa. Hon åkte till Indien för att börja studera meditation. Vid ett tilfälle under meditationen kom det stora äckliga mygg (inte sånna vi har i Sverige då) hennes första rektion var att vifta bort dem, men hennes lärare tilllät det inte.
Hon fortsatte sin meditation, blev stucken men klarade det.
Nu handlade detta egentligen inte om myggen utan snarare att man inte ska vifta bort sina problem. Det är precis vad vi människor är så bra på att göra, för att det är så lätt att göra. Börjar vi ta itu med saker så kanske vi lär känna oss själv på vägen.....
