Som att resa ett par år bak i tiden!
Nu har jag bara legat i lite mer än ett dygn. Har fått någon infektion i kroppen tror jag. Har förbaskat ont i halsen och känner mig hyfsat tung i huvudet. Men jag börjar känna mig lite bättre idag.
Igentligen var vi bjudna hem till farmor och farfarfar på middag. Nisse och Engla var där och åt medans jag la här hemma och tyckte synd om mig själv. Jag ville ju också äta farmors goda mat.
Som sagt gårdagen spenderades större delan av tiden i sängen. Jag sov till kl tre, gick upp och gjorde mig en macka, blåbärssoppa och en kopp te. Sen la jag mig i sängen igen och läste ut min bok. En timme senare masade jag mig upp till soffan med täcke och kudde, skar upp en apelsin och gjorde en ny kopp te, satte på en film "Pirets of the Carabien." Oh my, säger jag bara. Jag har inte kunnat sätta på en film en söndag på tre år (om det då inte är pippi.) När filmen var slut la jag och tänkte på hur det faktiskt kändes som om jag var 20 igen och bodde själv. För så här såg faktiskt nästan alla min söndagar ut innan jag skaffade familj.
Efter någon timme och sådär 20 koppar te senare hör jag hur Engla ropar i brevlådan, mamma nu är vi hemma! Ohh, vad varm jag blev i hjärtat. Jag fick ny energi och gick ut och bar upp Engla, sen satt hon i mitt knä ett bra tag. Jag antar att det jag vill ha sagt är väl att all tid har sin charm och att man ska ta vara på stunderna, men det finns inget som är så bra som att ha sin familj nära.
Kunde inte ha sagt det bättre själv gumman. :) Tråkigt dock att du inte mår/mått bra. Hoppas det gott över. Tycker det är bra att du skriver här inne ofta om hur ni alla mår och annat. På det viset känns det som om jag är nära er även om tiden inte räcker till för att träffas. Puss och kram och krama de andra två.
Ps. Jag har denna vecka börjat jobba heltid.
