Bakfylla!
Jag jag kan inte komma fram till något annat än att barn har en väldigt possitiv inverkan på ens liv och att nudlar är mycket godare när man är bakis.
God morgon!
In your face!
På senare tid har Engla fått ett stort intresse av kameror. Hon snor vår och fotar ALLT. Hon är jätteduktig för att inte ha varit i fotobranschen så länge. Jag hittar mycket osmickrande bilder på mig själv och när hon verkligen går bannanas med kameran så får jag nog radera ett tjogotal meningslösa bilder var dag. Jag har försökt att berätta för henne att hon gärna får fota och att hon är jätteduktig men att om hon ska fota lillasyster så får hon inte fota så nära för att blixten kan göra ont i ögonen. 
Numera fotar Engla utan blixt!
Typiskt!
För en stund sedan satte jag mig tillrätta i soffan. Jag kröp upp i ena hörnet, la fötterna längst med divanen, la en filt över benen, placerade datorn i knät, blev serverad fruktsallad och te också blir jag kissnödig. Ja ni hör ju själv, det går ju fan inte ihop. Nu sitter jag iaf här och muttrar. Fruktsalladen är slut och mitt te är uppdrucket men jag måste fortfarande pinka. Att man kan vara så lat. Eller är det bara så att situationen är så jobbig att jag trotsar mig själv? Jo så får det va, moget Emelie, moget.
Nu har jag varit inne med sjuka i tre dagar. Nu måste jag snart ut och fylla lungorna med lite frisk luft, hoppas att lillfisen är bra i morgon. Idag har mamma förgyllt vår dag med fika och blommor, myyyys! Finns det något bättre än en riktig jäkla bullfrukost?
En krispig fralla med smör, dansk fisost och paprika, mohahaha!
Tips till er som skaffar syskon!
Med tanke på det här inllägget vill jag fullenda det genom att tilllägga ett par tips som kan vara bra att ha med sig den förmodligen turbolenta perioden.
Prata med det äldre barnet innan och förbered det på att den nya familjemedlemen inte alls är rolig. Man kan inte leka med bebisen!
Låt det äldre barnet vara delaktigt och hjälpa till med sitt syskon.
Sov när bebisen sover. Då har du mer ork och energi till resten av familjen.
Det är normalt att ha dåligt samvete gämtemot det äldre barnet, men det går över!
Be familj och kompisar att smussla med paket till den lilla, eller att ha något litet till den äldre med.
Be viktiga personer i det äldre barnets liv att alltid hälsa på henne/honom först och sen gulla med den lilla (som ändå inte fattar något.)
Men viktigast av allt snåla inte med gull och kärlek med bebisen för det, då kommer även det äldre barnet att göra det.
Var inte rädda för att be om hjälp.
Som sagt, det tar ca två månader för saker och ting att återgå till det normala igen och då är det som om att du alltid haft fler barn än ett.
If you can dream it, you can be it!
Nu har jag legat en lång stund i sängen medans barnen har vilat och läst Andreas Carlssons bok Live to win. En bok som jag fick i julklapp av mamma. Ska jag vara ärlig så var det kanske ingen bok som jag hoppade i taket för, men jag måste säga att det är en riktigt bra, underhållande och inte minst en inspererande bok. Fan vad grym han är Anderas, jag önskar att jag hade det drivet i kroppen som är så självklart för vissa.
Är det så att alla bär på det? Är det verkligen så att alla kan komma så långt som Andreas har gjort genom att våga?
Jag tänker själv ofta att man har ju bara ett liv, det är ju för fasen bara att gå all in. Är det ändå inte så i slutendan att man ångrar det man inte gjorde.....
Det visade sig när jag läste boken att jag och Andreas bodde i
Sollentuna under samma år. Inte dåligt för en malmötjej.
Vi gör vad vi är bäst på!
Men han har varit så duktig så, han har servrat oss hemmalagade våfflor. Vi glömde ju bort att det var våffeldagen i torsdags, shame on me, och jag som ska vara en så kallad bullmamma.
Nu sover barnen och jag tänkte unna mig lite vardagslyx.
Tillbaka från min deppighet!
Jag har minst sagt haft sömnbrist på sista tiden. Nisse har jobbat natt hela veckan och bara för att jag tycker så synd om mig själv ska jag fortsätta intala mig att folk vill höra/läsa hur mina nätter har varit.
23.00 Emelie går och lägger sig
24.00 Lhea vaknar och är vaken ca en timme
02.00 Engla vaknar och vill gå upp! Hon får komma in till mig men somnar inte förens 03.00
03.00 Lhea vaknar men somnar om efter amning
Mellan 04 och 06 är Lhea orolig
06.00 vaknar Engla och då ger jag upp.
Jag tror nog inte att detta har varit anledningen till att jag inte har bloggat men jag tror nog att det har varit en bidragande faktor, för allt blir värre utan sömn.
Ibland är det bara skönt att ta en paus. För är det inte så att man hela tiden tänker blogg? Hm detta kan bli ett bra inlägg osv...
Det är ju så kul att blogga och inte mist så är det en investering för minnet. Kul att kunna gå tillbaka och titta. Men det är lätt att det går för långt, för gränsen är hårfin mellan mansikt bloggande och hjärtligt bloggande.
Nu känner jag mig piggare efter lite sovmorgon. Nisse gick upp med barnen idag. Jag sov enda till åtta. Inte trodde man att man skulle kalla det sovmorgon när man var 18 och mötte dagen först vi ett tiden. 
Vi precis som många andra var i parken igår och njöt av hela 18 grader
och solsken.
Den där Tomas!
Jag blev som sagt meddragen av mor min till en konsert med Tomas Ledin. Ångrar jag det? Nej!
Mamma och jag tog ett glas med bubblor innan det ringde in. När vi kommer in möts vi av en scen med stora röda sametsgardiner som är fördragna. Framför finns det en mikrofon, en pall och fyra gitarrer. Ut kommer Tomas, han sätter sig och lirar på en av sina fyra gitarrer (om ni frågar mig som inte vet ett skit så lät det lite akustiskt) grymt var det iaf, han börjar sjunga blå stunder och jag kan svära på att det kändes som att jag var med i den där reklamen för pripps blå. Det var där Tomas fick mitt hjärta, bra jobbat! Han kör sina äldre lite lugnare låtar innan gardinerna dras bort och bandet spelar. Jag har aldrig sett så många medelålders damer rocka loss. Gissa om de trånade när han viskade lite småsexigt i micken till inatt e jag din, inatt e du min.
En annan favorit är här kommer det nya tider. Jag tyckte det var synd att han inte körde snart tystnar musiken, men då hade väl alla damer fått hjärtinfarkt.
Ja man är väl ett litet Ledinfan trots allt......
Tack mamma för en mysig kväll<3
Godmorgon söndag!
Vilken härlig dag. Solen skiner och vi har en fullsmockad söndag med barnteater, fika och pyssel. Här hemma startade dagen med mys, en dusch och en sjudundrans frukost bestående av pannkakor, sirap och bär. Haaarlit!
Jag önskar en en fin dag ♥
Det gäller att vara snabb med sina foto, här en liten hand på väg att
sno sirapen.
Hon är listig hon!
Min mamma har köpt två biljetter till Tomas Ledin. Detta var längesen. Igår tittar hon på mig med sina allra sorgligaste ögon och berättar att hon inte har hittat någon att gå med. Kul mamma, kul!
Så nu drar jag på Tomas Ledin konsert. Vet ni vad det roligaste är, detta är andra gången som jag bler medlurad till just Tomas Ledin.
Men, det är kul att göra något med mamma, min listiga mamma ♥
Jag minns!
Jag är nog en ganska jobbig människa. Jag har ett jävla temperament, jag tycker om att höras och att bli bekräftad. Om jag motvilligt ska erkänna det själv så är jag nog en så kallad dramaqueen. Min teori till detta är att jag har haft ett så pass käslorik barndom (både dåliga och otroligt fina känslor) att det lätt kan bli "tråkigt" nu i det vuxna livet. Omedvetet söker jag den berg-och-dal-banan som jag upplevde som liten.
När man är liten känner man känslor väldigt starkt men man förstår sig inte på dem. Det är först när man blir stor som man gör det. Om jag till exempel kände mig ledsen och övergiven någon gång när jag var liten så var känslan väldigt stark. Men när jag tänker tillbaka på den stunden nu när jag är vuxen får jag exakt samma känsla men den är värre nu för jag förstår den. Det är därför allt kommer som ett slag i ryggen när man blir stor. Visst har man en tendens att överanalysera och förmågan att förstå sig på allt som vuxen? Jag försöker alltid att sätta ord på känslor för mina barn. För jag vet hur viktigt det är att förstå sig på en känsla och faktiskt acceptera den.
Jag brukar promenera långa promenader med vagnen. Då går jag oftast förbi huset och gården där jag växte upp. Jag brukar stanna och titta, där står jag länge och förstår, jag förstår känslorna.
Jag tittar på den hemliga gången som jag hade hem till min farmor. Jag tittar på gungorna där jag satt och gungade högt medans jag rabblade alfabetet som jag precis hade lärt mig. Jag tittar på platsen där lekan var och minns hur jag skulle hoppa i från taket, jag trillar och skrapar mitt knä.
Där kan jag stå och stirra hur länge som helst , jag kommer på mig själv med ett leende. Jag går där i från och lovar mig själv att jag alltid ska hjälpa mina barn att förstå sina känslor. För barn minns, ibland mer än vad de borde......
Att få ett syskon (att bli mamma till ett andra barn)!
Detta är ett inlägg som jag skulle vilja ha skrivit för ca 2 månader sen. Då hade vi precis landat från den värsta chocken och kommit ett par steg ifrån kaoset. Att ha två barn kan väl inte vara mycket jobbigare än att ha ett barn sa jag och rykte på axlarna någonstans under min andra graviditet. Med facit i hand så är det verkligen mer än dubbelt upp, nu tror jag sten hårt på att har man två kan man lika bra ha fyra. Men det ska vi aldrig ta reda på kan jag berätta.
Engla skulle bli storasyster. Hon var så glad (jag tror nog att hon var gladast för att hennes nya titel inefattade ordet stor.) Hon klappade ofta på magen och pratade mycket om sin lillasyster. Hon la hennes blivande leksaker i lådor och fantiserade ofta om hur hon och lillasyster skulle leka.
När sen den stora dagen kom och lillasyster äntligen kom hem, ja då kunde man ju inte leka med henne och man kunde inte bära och inte prata med henne. Hon bara sov, bajsade och tog tid av mamma. Det var nog den första sora besvikelsen.
Det verkliga kaoset kom efter ett par dagar. Engla blev helt galen och vi var helt knäkta. Att Engla blev "uppriven" gick aldrig ut över Lhea utan över oss. Vi var fula och äkliga. Engla grät och skrek. Hon försökte synas och höras till max. Detta är helt normalt, precis som alla djursläkten och precis som alla andra människor så börjar man att konkurera med den andra (den nya). Man ser över sin plats och man ser till att inte bli överkörd.
Att få en ny familjemedlem skakar om dem flesta, till och med för mig och Nisse var dagarna minst sagt upp och ner, tänk er då lilla Engla som är tre år gammal och har svårt att sätta ord och förstå sig på känslor. Hon gjorde det som hon förstod, såg till att mamma och pappa minsann inte glömde bort henne.
Själv var jag helt förstörd av detta. Jag förstod inte då varför Engla var så arg. Vi gav ju henne allt. Vi var så noga med att ta tid för Engla när lillasyster hade kommit. Jag sov inte de första två veckorna. När Lhea sov såg jag hela tiden till att Engla hade min uppmärksamhet till max. Såhär i efterhand förstår jag att det inte spelade någon roll hur mycket vi än ansträngde oss för det var den stora förändringen som var boven. Med gråten i halsen pratade jag med min underbara bvc-tant som berättade för mig att detta är vanligt och att det har lagt sig om två månader. För det är vad det tar att vänja sig vid något så stort som ett syskon.
Och mycket riktigt här sitter jag idag och kan inte komma på hur livet var när inte Lhea var här. Hon är en del av oss och hon har världens bästa storasyster som älskar henne, till och med mer än dig mamma som hon själv brukar säga ♥
Tänkte att jag skulle tänka ihop mina bästa ideer och tips för alla er som går och väntar på barn nummer två!
Hårakuten!
Ruffset på huvudet måste jag göra något åt nu känner jag. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på, men något drastiskt måste göras. Lite svallande lockar hade inte suttit fel, det sätter liv i håret också är det lättskött nu till sommaren. Eftersom jag tappar ganska mycket hår nu är det kanska snyggt med lugg, men opraktiskt till sommaren eftersom luggen oftast måste fixas för att den ska ligga rätt. Eller ska jag rent av fixa mig en snygg mammafrissa = klippa håret paget och i mitt fal kanske färga det i en riktigt härlig chokladbrun.
Vad tycker ni? Komigen hjälp mig!
Här svallade lockarna fritt i Turkiet 05.
Denna längden tycker jag är snygg, både med och utan lugg.
Morgonstund har guld i mun!
Vad hände med bajset!
Hon bjöd precis mig på en jättekladd, äckligt kan man tycka men det charmiga med oss småbarnsföräldrar är att vi pratar om bajs som om det vore vädret vi pratade om. Ja, vi pratar nog fan bajs med alla.
Bad hairday!
Allt börjar efter ca 3-4 månaders intensiv amning. Man står i duschen och tvättar håret när man plötsligt drar av sig halva håret. Eller så ligger man i ett bad och märker att man faktiskt badar i hår istället för vatten. Man hittar stora tussar på golvet, kliandes hårstrå i kläderna och fullt på kudden. Det syns på huvudet att man ammar, i mitt fall har mitt hår tunnats ut på sidorna i hårfästet, ganska mycket också faktiskt (tur att jag i vanliga fall har jättetjockt hår) jag hinner inte mer än att stiga ur duschen tills mitt hår är fettigt igen. Jag kan försöka styla det (mmm, säkert att det finns tid till det) men inget händer. Och jag som anser att håret och ögonbrynen gör hela ansiktet, trist läge.
Det tråkiga är att mitt hår precis hade återhämtat sig efter amningen med Engla (efter tre år) innan jag blev gravid igen, vadå ska jag nu gå och var eländig i håter i tre år till?
Man borde kanske gå till frissa och hitta på något kul med det?
Im a sucker för love!
För ikväll ska här lagas ny god mat. Vi ska ha gäster ikväll, ni har väl inte missat att det är den stora finalen ikväll?
Fy fasen vad bra låtar det är med i år. Min personliga favorit (min musiksmak) är Salem Al Fakirs låt, den är så galet bra. Men jag måste säga att jag hejar på Darin. Nu tycker jag att det är Darins time to shine. Jag älskar hur han fyller den stora scenen med sin röst och sitt blottande och känslomässiga sätt att sjuna på. Jag kan lova att jag känner Darins själ när han sjunger. Anna är också bra, riktigt bra. Det blir tufft dehär. Men något jag inte kan förstå är hur Timotej (heter dem så) är så favorittippade, ärligt talat ska vi skicka dem som Sveries representant? Inget fel på dem jag kan bara inte förstå vad de gör i final, framförallt när det finns så mycket bra bidrag detta året.
Jag skulle vilja ha med Pauline. Jag hejade starkt på henne. Jag tycker nog inte att hennes låt är bättre än mina tre andra favoriter men komigen den var ju mycket bättre än många andra och Im a sucker for love kommer spelas hos mig massor.
Pauline och jag umgicks under en period för ca 10 år sen. Våra pojkvänner vi hade då var kompisar med varandra också gick vi i samma grundskola. Pauline sovöver hos mig vid ett par tillfälle när hon flätade mitt hår. Jag har ett så starkt minne från henne när vi på morgonen äter frukost vid mitt fönster och solen bara strålar in, Pauline sitter och nynnar lite tyst på en låt och jag känner fortfarande rysningarna som gick genom min kropp. En riktig sjärna är vad hon är.
Skryter jag nu över att jag känner Pauline? Jo det gör jag nog, men det tycker jag att man ska göra om alla som man tycker om, visst?
Ni alla får ha en underbar kväll, komigen ring nu på Darin=)
Puss & kram
På benen!
Vill jag ha dessa en varm vårdag, med ett vitt ribbat linne, jeansjacka och vita converse till.
Ni hittar dem på HM.
Mitt barn är redo!
När Lhea kom spenderade jag en vecka i soffan gråtandes och sörjandes för att jag insåg hur stor Engla hade blivigt. Inget hjälpte jag bara grät.
Sen pratade jag med min kloka pappa och han sa ett par ord som jag försöker ha med mig.
När jag ringde och grät och sa Pappa, Engla är ju så stooor. Då svarade han, jamen Emelie det är väl bara bra, det är ett gott tecken när barn växer och utvecklas.
Igår var vi på Ikea, vi skulle äta middag och ha ett par småsaker. Engla trycker in en köttbulle i munnen, sen flyger hon upp från stolen och skriker ut, där vill jag va! Då står hon och pekar på deras lekrum småland.
Såja. Vi går igenom samma samtal en gång till som vi hade när hon skulle följa med Neo hem. Detta samtalet visade sig än en gång vara mer för min skull.
Väl där nere tar hon sin låda, lägger i sina skor sen var hon borta.....
Det extremt roliga och mysiga lekrummet Småland hade tagit mitt barn.
Engla hade jättekul och tänker minsan spara lappen som man fick på sin tröja, ha tror hon bara.
Varför är barn lumpsamlare?
Själv hittade jag ett riktigt gott mörkt choklad för bara 12 kr.
Måste säga att jag är otroligt stolt över Engla och jag kommer aldrig att stoppa mina barn från att vilja utvecklas. Men jag ska inte ljuga och säga att det inte är skrämande, för det är de...
Är jag svag?
Nu hade vi försökt att somna i ca en timme. Och förälder som man är börjar man känna på blöjan om det kanske är den som spökar, man står och pratar högt med sin lilla bebis och frågar med den snällaste rösten man har om hon har ont i magen eller i mitt fall denna gången få för mig att hon kanske än då är hungrig.
Jag tar henne till bröstet och efter en sekund sover hon.
1-0 till Lhea!
Nu sover hon iaf och jag har fått en liten chans att snygga till vårt hem som förövrigt är kaos just nu. Tänkte hinna med att få i mig en prtion gröt sen ska vi ta en lång promenad till BVC för lite föräldrargruppsfika, jag har bakat muffins (hallon-choklad.)
Bullmamma som man är lägger man förståss kakorna i en fin burk.
Fjärrkontrollen löser allt!
Engla: mjölka mjölka mjölka, kossa kossa kossa.
Mormor: Vad är det du sjunger Engla?
Engla: Amigo (ett tvprogram som går på barnkanalen)
Mormor: Det har jag inte sett, men jag ska titta på det så jag vet vad du pratar om Engla.
Jag: Har du barnkanalen då?
Mormor: Jag vet inte men jag ska hem och se efter.
Engla: Har du inte barnkanalen så kan du köpa en likadan fjärrkontroll som vi har. Då kan du bara trycka på åttan.
Hahahaha, min goa tjej!
Kvalitetstid!
Visst har vi det underbart tillsammans allihop och jag måste säga att det är som bäst när vi alla är samlade, men att ta sig enskild tid för barnen är viktigt för mig och jag tror att de mår bra av det.
Mamma ♥ Engla
Hejdå mamma!
Mitt uppe i allt hör jag Johanna säga Engla kan ju följa med oss hem och leka så länge, ja ni ska ju ändå städa, då har hon det mycket roligare hos oss.
Jag tror nog att jag stod där och gapa utan att säga något ganska länge. Sen sa jag högt och snabbt VA! Jag vet att jag tänkte AANÄ! Men där stod Engla och drog mig i käderna, snälla mamma får jag det, får jag det?
Jag hör mig själv säga ja, men vi hämtar dig om en stund Engla. Sen sätter jag mig på knä och förklarar att mamma och pappa ska inte vara där. Engla bara nickar. Jag tar henne i mina armar och håller henne så länge att hon får sprattla sig loss. Innan jag hinner öppna munnen ropar Engla Heeejdå mamma, och där står jag med öppen mun, tårfyllda ögon och inser att min lilla tjej har kommit ännu ett steg i livet. Kvar står jag med det stora problemet seperationsångest.
Måste bara tilllägga att vi känner Johanna och Ako väldigt väl och jag litar på dem till 100% annars hade jag aldrig släppt iväg Engla, och det var faktiskt bara en timme.
2010-03-08
För en stund sen åt jag och Engla frukost tillsammans. Nu har vi ökat smakportionerna till ca 12 skedar och i morgon är det dags för en hel portion. Lilla trollungen är minst sagt glad för mat. Kommer inte skedarna fort nog så lutar hon sig fram lite och skriker. Nu när gröten sitter som en smäck är det dags att erbjuda nya smaker. Idag ska vi testa potatis för första gången, potatismos gjord på mosad potais och bröstmjölk.
Dopet i lördags gick föresten väldigt bra. Lhea var så lungn så och när prästen höll upp henne inför alla och sa hennes namn så log hon. Jag kan ju säga att där stod två stolta föräldrar och en minst lika stolt gudmor.
Tack alla för en fin dag!
Nu tänkte jag ta plats i soffan och läsa lite innan Lhea vaknar. Sen blir det väl en promenad till stan, tänkte att jag skulle handla lite nya skedar och tallrikar till Lhea nu när hon har börjat äta.
Köket kallar!
Till sommaren har jag två måsten som ska flytta in i mitt kök. 
Take away muggen från saga form. Vet att de även har kommit ut med nya snygga somriga färger. 
Snygga plastglas från Marimekko. Hur bra är det inte med plastglas när man har barn. Tåliga till vardags men även snygga att duka med.
Tjuvstart!
Imorgon fyller Lhea fyra månader. Vi har tjuvstartat firandet här hemma med tre skedar gröt. Lhea gapade som aldrig förr. Hon smakade, gjorde roliga miner, skrattade och svalde.
Hårbandet hade jag för att hon inte skulle få håret i maten, hoho.
Brakefast for lunch!
Vilken härlig dag hörni! Dagar som denna behövs nu efter allt mörker. Det är dock fortfarande kallt men än så länge nöjer jag mig med blå himmel och strålande sol. Det var till och med så att strumpebrallorna och conversen åkte fram.
Idag har vi varit iväg och handlat till dopet. Som vanligt slank det ner lite annat i vagnen. Jag hittade en bok på rean som heter smart mat för dina barn. Perfekt för mig. Är det något jag behöver tips och ideer om så är det lunch och mellis. Det är inte helt lätt att få ihop minst två lagade mål om dagen, då man ska variera sig och tänka "nyttigt", man vill ju gärna ge sina barn så bra mat som möjligt.
På tal om mat så har vi precis fikat nu. Vi dukade upp en massa gott som vi handlade i affären. Jag är verkligen en sucker för mackor och alla dess tillbehör. Jag hade kunnat äta mackor hela dagen lång. Ni hör, jag behöver verkligen inspiration.
Fy vilket tråkigt inlägg!
Dagens outfit!
Näst intill hela dagen har jag och Engla lekt prinsessa och trollkarl/häxa (?) Leken var absolut inte på mina principer och inte fick jag vara prinsessa heller, nä inte en enda gång.
Jag idag!
Med smink (men bara lite) och utan mjukis, woho! Jag känner mig ju så mycket piggare. Just nu ligger Lhea och sjunger sig själv till sömns. Det är en rutin som Lhea har när hon ska sova. Av med strumporna, på med täcket, in med nappen och snutten vid kinden. Sen sätter hon igång och gnyr. Inte högt och inte missnöjt. Nädå hon nattar sig själv bara.
Vi startade dagen med en powerwalk, solen sken och för första gången kände jag faktiskt en gnutta vår i luften. Nu har jag ätit keso med skivat äpple och kanel, en ny favorit i min mage.
Idag ska jag ta bort tre leverfläckar. Jag är skitnervös. Jag vet inte om jag är nervös för själva "ingreppet" (jag vet det låter skitnördigt när man säger så,) men stackars Nisse kallade det ju att operera sig. Nä älskling du har inte opererat dig. På mig har de skurit upp hela bröstkorgen, jag har opererat mig. Killar, är dom inte lite väl klena, hohoho=)
Oj där kom jag av mig.....
Jo, är jag mest nervös för vad som ska göras eller vad provsvaren säger? Hm, kan kanske vara en kombination.
Senare idag ska vi vara i kyrkan för genomgång till dopet, på lördag smäller det.
Leggins med skindetaljer, Lindex. Kofta, Mads Norgaard.
Ingen mer sunkmamma!
Det kan bero på all sjukdom, det kan bero på tvåbarnschocken, den kan bero på den mörka årstiden och det kalla vädret eller så kan det bero på all tid som har spenderats i hemmet? Jag har alltså dratt runt här hemma i mjukis i ca sex månader nu. Visst har det funnits tillfälle då jag har klätt upp mig lite men de har varit få och med all rätt.
Igår kröp jag upp i soffan med tidningen mama och jag blev så inspirerad. Det var ingen mindre än Engla (Englasshowroom) som klädde omslaget. När jag läste hennes intervju och hennes bästa mammatips så stod det något i stil med
Det är viktigt att göra vid sig även om man bara ska vara hemma. Det gör så mycket för självkänslan.
Jag måste verkligen hålla med henne. Sen jag blev mamma första gången har jag verkligen förstått hur viktigt det har varit för mig att fortfarande vara Emelie. Det är skönt att känna sig snygg och jag kan väl säga med handen på hjärtat att jag minst sagt har varit litta ur gängorna på sista tiden. Men nu så, nu sätter jag stopp för denna sunkmamman.
Självkart är det så att jag kommer att gå i mjukis och att vara osminkad är jag verkligen inte rädd för. Problemet är väl kanske snarare att jag inte alls är rädd för det och lätt blir bekväm.
Alla borde unna sig lite vardagslyx och inte mins vi mammor som har ganska enformiga dagar.
Stora krokodiltårar!
Jodå jag lever! Har bara haft så galet mycket att göra. Passar på att ge er ett livstecken medans jag väntar på att dagens middag ska bli klar, kyklingsallad står på menyn. Måste bara berätta va min älskade Engla har uttalat sig om nu. Denna lillgamla tjej har lyckats trampa på min svaga pungt märkte jag.
Vid middagsbordet.
Jag: Engla, sitt stilla på din stol när du äter. Springer du ifrån igen får vi sätta undan maten så får du vara hungrig tills nästa måltid serveras. Här hemma leker vi inte när vi äter.
Engla: (med väldigt bestämd röst) Men mamma då tror jag att jag tar och flyttar hemifrån!
What? Fattar ni hon är 3 1/2.
Jag: Men Engla, hur ska mamma klara sig då? Jag kommer att gråta stora krokodiltårar när du inte bor här.
Och vem ska pussa dig på kvällen och läsa för dig när du ska sova? Vem ska du har fredagsmys med? Fy vad jag kommer sakna dig min älskling!
Engla: (efter en liten stunds tänkande) Mamma! Jag tror nog att jag ska bo hemma iaf tills jag är 60.
Som jag älskar min Engla!
