Ordspråk!

Det finns ingen så fattig att han inte kan hjälpa och ingen så rik att han inte behöver hjälp!

Upp och ner!

Snart har fyra veckor gått sen vårt lilla mirakel kom, men vardagen är minst sagt fortfarande upp och ner. Visst har vi precis börjat lära känna henne och förstår henne mer och mer för var dag som går. Men två barn är verkligen inte bara ett barn mer, eller jo men nej. Ja ni fattar? Det är ganska mycket jobbigare med två barn, men det skulle jag vilja uppmärksamma i ett annat inlägg under rubriken att få ett syskon / att bli förälder till fler än ett barn. Jag tar itu med det när nästa skrivlust kommer.


Upp och ner var det ja. Här hemma lider vi av sömnbrist. Kanske inte fullt så svår som många andra nyblivna föräldrar. Jag måste nog säga att vi har haft tur med våra barn. När Engla var bebis sov hon hela nätter redan från början och inatt har vi vaknat en gång av Lhea (det var dock den första.) Den lilla damen har stark röst och använder den gärna. Hon är bara nöjd på ett ställe och ni kan ju gissa var det är.
Utöver sömnbristen och tinitus (stavas det så?) så bor jag i min morgonrock, kylen är tom eftersom vi aldrig kommer loss med att handla, när vi ska ha middag kommer vi alltid på det lite för sent, nästan i stil med att Oj! klockan är fem. Vi borde kanske äta?
Sen var det ju det här med hygien, även den är lite sisådär. Lite kräk på tröjan som man har haft en vecka gör ju inte så mycket. I bästa fall får man tag på en handuk som man blötar lite i kanten och tvättar av tröjan med.
Men även denna tiden har sin charm och att denna mamma såsmåningom är redo att sakta men säkert även bli Emelie igen och hitta förmågan att kombinera dem......






Frossa i te!

Här sitter jag med goda äggmackor och fick tid till ett litet inlägg medans Nisse försöker få vår lilla bebis med otroligt stort sugbegär att ta napp.
Jag har haft huvudvärk i två dagar nu, lika många dagar som jag har varit utan kaffe. Inte för att jag vill det, åååånej. Jag måste. Lhea har ont i magen så jag har fått sluta med båda kaffe och mjölkprodukter. Fasen vad det är svårt men vad gör man inte för sina små liv? Allt!
Tro nu inte att jag ska sluta med kaffe. Att jag kommer vänja mig av vid det och komma på hur mycket bättre jag mår utan kaffa. Nejdå, jag ska alltid dricka kaffe. Det är ett sjukt begär (märker jag nu) men ett begär jag inte vill vara utan. Än så länge får jag frossa i te. Jag har fyllt skafferiet med många härliga sorter. 





Men det värsta av allt är nog att jag inte kan äta choklad. Ni som ammar, har ammat eller lever med någon som ammar vet hur mycket choklad betyder för oss.
Jag kan ju äta mjölkfritt, men hur kul är det!



 


Välbehövliga solstrålar!

Fasen vilken tung månad november är. Det är ju så sjukt grått också regnar det så sjukt mycket. Nu behöver jag ljus och en massa julglädje.
Jag och Nisse sa till varandra för någon dag sen när det stormade som värst, att vi borde fått barn till vår/sommaren istället. Men samtidigt är det ändå en mysfaktor nu och betydligt mer okej att bara sitta inne.
Idag fick vi i alla fall väldigt välbehövliga solstrålar. Vi passade på att ta oss en promenad till Ikea och käka lunch. Rena utflykten för oss som suttit inne större delen av november.
Engla är tillbaka på dagis och Nisse börjar snart jobba igen. Hur mysigt vi än har det ska det bli skönt att komma tillbaka till vardagen igen.



Mögel!

Satt och läste kostråd för ammande. Till min förtjusning såg jag att allt vad onyttiga, feta opasteriserade ostar heter är okej. Jo jag tackar, nu blir det en jul med mögelost på pepparkakorna. Kan man kanske även dricka ett glas vin till, eller en lite roligare glögg än den asäckliga saft glöggen? Såg på livsmedelsverket att enligt nyare studier är det okej att dricka ett till två glas vin i veckan när man ammar. Själv är jag en riktig mes som inte vågar mig på några risker alls, men om det står på livsmedelsverket så borde det väl vara okej?
Någon som vill dela med sig om sina åsikter när det kommer till alkohol och amning?

Exakt såhär står det på livsmedelsverkets hemsida.
Det är inte skadligt för barnet om du dricker små mängder vin eller öl när du ammar.
Små mängder är 1-2 glas vin eller öl eller 1-2 drinkar.
Drick inte oftare än 1-2 gånger i veckan.
Den mängd alkohol som förs över till barnet är mycket liten.
Även om alkoholen inte skadar barnet påverkas du av alkohol.





Lycka!

När det nyfödda lilla livet inte kan prata eller göra sig förstådd lämnar det ofta sina föräldrar i undran och oro. Men när man ser det första lilla leendet hos sin bebis, som kommer bara ett par dagar efter födslen. När det helt omedvetet rycker i mungipan på honom eller henne sätter bebisen sitt första stora avtryck i sina föräldrars blödande hjärta.

♥♥

 


Jajjemen, they´re mine!

Jimmy Choo, visst ville jag ha ett par skor från honom. Nyförlöst, hur skulle detta gå till? I lördags 10.40 tog jag mig in på hm.com för att göra ett försök. Visst tog det lite tid och ett antal försök men till sist så. Skam den som ger sig....
Läste senare på aftonbladet att kollektionen här i malmö hade tagit slut på 10 minuter i butik. Det hade varit helt galet. Här satt jag lugnt i min morgonrock och ammade, bara några klick ifrån så blev dem mina.



En vecka senare....

Har precis tagit mig en varm dusch, fixat fötterna och plockat brynen. Så skönt att ta hand om sig själv och få rensa huvudet. Båda barnen sover. Ja just det jag har ju två barn nu ♥. Vilket är helt underbart, men det råder brist på duschandet och sovandet här hemma.


Vårt mirakel!

Torsdagen den 5/11 en dag efter beräknad bf valde vår lilla Lhea att titta ut. Jag fick en helt underbar förlossning med endast lustgas och akupunktur (som gjorde så ont att sätta) Då kan ni ju faktiskt tänka er hur ont det gör med tanke på att föda barn inte är smärtfritt. Hjälpte det då? Jag det gjorde det faktiskt. Jag blev väldigt dåsig och skönt avslappnad av det och kan varmt rekomendera det till alla er som hade tänkt er att föda barn.
Jag fick ett fantastiskt gäng som hjälpte mig att föda fram mitt barn och Nisse kunde inte ha varit bättre. Det hela tog 3,5 timme och efter förlossningen var jag pigg som ingenting hade hänt, åt mina goda mackor och njöt fullt ut av familjelyckan. Vi kom till det nya familje bb och åkte hem dagen efter.
Vet ni? Lhea blev ingen jättebebis som de sagt. Hon vägde 3345 och var 49 lång. Hon är helt perfekt och hon mår bra <3



Akupunktursnålar för avslappning och smärtlindring. Fick även i örat.







Väl hemma!

Vi alla mår bra. Visst lite upp och ner är det här. Fast än att man älskar det lilla livet är det ju ändå ett nytt liv som man ska vänja sig vid. Engla är glad för sin lillasyster men lite besviken för att man inte kan leka, bära eller hålla henne. Själv har jag väl varit lite nedstämd (vilket är väldigt vanligt efter en förlossning,) herregud jag är ju en fet jävla hormonbomb nu. Min största sorg är nog att jag insett hur stor Engla faktiskt har blivigt och hur fort tiden går utan att man märker det. Jag ska bli så mycket bättre på att verkligen leva NU med mina barn och njuta av varje dag och stund med dem. För tiden går och vi med den.....


Jag har velat skriva detta inlägget i en vecka men det är som sagt brist på tid.
Vi hörs när vi hörs

Många kramar






Minne för livet....

Sitter i köket och äter...... Gissa? Jomen, är det inte kesomackor.  Tror nog snart att allt vad keso heter gör mig illamående.

Sitter med papper och penna i högsta hugg och ska göra något som så sällan görs nu för tiden, som jag inte har gjort på flera år. Fy vad gammal jag kommer låta nu, men sen dagens teknik har satt fart skrivs det väldigt sällan hjärtliga, personliga handskrivna brev. Det är så synd. För ett handskrivet brev säger så mycket mer än bara texten i det.
Jag hittade brev som jag fått av Stina när vi var små. På sommrarna när hon var hos sin mormor i Tummelilla. Man la ner hela sin själ i att skriva så rakt och fint som möjligt, klistrade på små klistermärke och eventuellt använde sina finaste brevpapper. Det var kärlek det.
Idag ska jag skicka ett brav till min pappa. Engla har ritat teckningar till dem och vi tänkte även skicka med årets dagisfoto.

Vi alla borde ta en paus från dagens "teknik" och framkalla våra foto som ligger och skräpar i datorn, haffa pennan och skriva ett par rader och skicka iväg till någon vi saknar och längtar efter. Det kommer betyda så mycket mer än ord och bli ett minne för mottagaren att ta fram och läsa om och om igen.....



Dagen med stort D!


 
Du är på dag 280 av 280. (100%).
Beräknat förlossningsdatum idag
Du har 0 dagar kvar till beräknad förlossning.

Snart har vi vårt lilla hjärta här. Men när tänker hon komma? Vi längtar och är så spända. Men det är nog detta som är charmen, att man verkligen aldrig vet..... 



I väntas tider.....

.......när man borde ta det lungt, har man som mest att göra.

Här sitter jag och mumsar i mig kesomackor med 20 olika tillbehör på som inte alls passar ihop. Jag är väldigt nöjd med vad jag har gjort idag. Men inte klar, blir man klar någon gång eller är livet ett ända stort projekt?

Jag borde gått och lagt mig när jag kom hem i morse efter att ha lämnat Engla på dagis. Jag somnade sent igår eftersom jag var tvungen att uträtta mycket viktiga ärenden som att sortera verktyg?, höhö! Jag gick och la mig en stund men kom aldrig till ro. Men jag försökte, tills mina 500 foto trillade ner i brevlådan och då var det kört. Några timmar senare har jag sorterat Englas rum, kastat allt skit ungar samlar på sig från kinderägg, mac donalds, mm. Jag har även sorterat pussel, eller nä om jag tänker efter har jag sorterat i stort sätt allt i hennes rum. Vilket resulterar i en perverst nöjd men gnällig Emelie som har ont i hela kroppen.

Och jag som bara skulle titta på foto.....



RSS 2.0