MammaEmme

En minst sagt fullspäckad helg är över. Måndag och ny vecka.... Skönt! Jag sitter här i köket och har lite ångest måste jag säga. Jag har ett stort prov i morgon och har helt ärligt inte hunnit öppna boken mycket. Jag hoppas att min närvro under lektionerna och ett par timmars läsning i dag ska rädda mig. Kanske dags att köra igång?

Kalaset igår blev lyckat men jisses vilken ljudnivå. Jag gjorde det faktiskt lätt för mig, med tanke på slitet med smörgåstårtorna dagen innan så köpte vi tre enorma familjepizzor. Uppskattat tror jag?! Tack alla än en gång för att ni kom och firade lilla Lhea.



Jag bara älskar kjolen som Lhea fick av Wilda....

            
                                            .....Och mössan av Challe

             


             
                                          Sara, Wilda och Dixie

             
                                                  Stina och Emilio


Nisse trollade och alla satt fänslade (säker underhållning även för dem vuxna)

             
                                                 Maria och Johanna

Vi har hållt i barnkalas idag för 17, SJUTTON! femåringar. Lite panik iblan måste jag säga men med en massaor av hjälp av Challe, min mamma och snälla föräldrar fick Engla ett riktigt bra kalas. Vi hade ansiktsmålning, happy meal, glass och fiskedamm. Vad mer kan bergäras liksom?




Födelsadags grisen.




            
                         Lilla syster fick också vara med på kalaset.


Jag har dukat fram en massa godsaker, taps/ostbricka. Nu blir det film.

Engla har humör. Eller mer ett svängande och omväxlande humör. Hon är fem år och har testat gränser i lika många. Ett par gånger om dagen får jag höra DUUUUUMMA MAAAAMMMAAAA (som hon fick lära sig i Lotta på bråkmakargatan och hon säger det precis lika dant.) Det kan handla om att hon inte får gå ut just precis när hon vill det eller om betydligt enklare saker. Tänk att jorden mer eller mindre gick under när man var liten för att man inte fick en glass. Snacka om att man hela tiden vänjer sig vid större problem och tur är väl det? Liver är som sagt inte alltid en dans på rosor. Idag vid frukostbordet fick jag inte bara en känga utan två. Där sitter minituffingen Lhea, pekar med fingert och säger aja baja dumma mamma. What?

Lhea har haft feber sen i fredags och har varit allmänt dålig. I måndags bestämde vi oss för att ringa vårdcentralen vilket jag är glad att vi gjorde. Det besöket slutade med en sänka på 81, lunginflamation och penicilin. Som det kan gå va?! Men bara efter två doser av miraklet så är hon mycket piggare. Det enda som är jobbigt är att hon är dålig i magen och att vi får hålla igen på maten. Nu när hon är bättre vill hon ju äta igen, men får inte:( Lätt att neka sitt hungriga barn mat liksom. Blåbär, banan, vatten och sparsamt med majsvälling är det som gäller. Fast jag och Lhea fick ihop en ganska mysig frukost trots det.