Svininfluensa eller RS virus?
Söndagen den 13/12 kl 14.00 tar vi tempen igen på Lhea som då har 38,8. Vi skulle ju återkomma till sjukhuset om hon fick feber närmare 39 grader. Det var bara att ringa hit min snälla mamma igen och ta sig till akuten. Där träffar vi samma överläkare igen som tar sig en snabb titt på henne, beslutar sig för att hon ska få sig en alvedon, åka hem och återkomma om febern inte ger med sig.
Söndagen den 13/12 kl 01.30, temp 39,2. Shit!! Mamma kom än en gång och vi ger oss i väg ut i den kyliga natten. Väl på akuten är Lhea väldigt påverkad av febern. Hennes ögon är helt blanka nästan som om att det inte finns någon där bakom. Min lilla bebis som har gjort sina redan stora ögon ännu större när man har pratat med henne var som borta. Hon bara hängede i sin pappas trygga famn. Vi träffade en underbar läkare som gar henne en alvedon till och la in henne på avdelningen.
Jag har aldrig stött på så mycket underbar personal på ett och samma ställe. Snacka om att det var rätt människor på rätt ställe. De var så duktiga och uppmärksamma på Lhea och jag som helt knäckt och oroliga mamma fick ett otroligt stöd. Jag bröt ihop nere på labb då Lhea skulle stickas för sådär fjärde gången. När det stack till spände hon sin lilla kropp, hennes mungipor drogs neråt för att sen brista ut i gråt. ♥ Det gör så ont i hjärtat, vi skulle inte ens behövt vara där, ett så litet barn ska inte vara sjukt!!
Ett par timmar senare knackade det på dörren och in steg en medelålders dam med väldigt nätt röst. Hon presenterade sig, satte sig på en stol vi min säng och sa, jag är kurator här, hur mår du? Hahaha, snacka om att mitt sammanbrott nera på labb hade spritt sig.
När proverna var analyserade hängdes det plötsligt en skyllt på dörren där det stod infekterat, what? Och helt plötsligt var alla maskerade som kom in. Vi misstänker svininfluensan sa de. Så nya prover togs både för influensan och RS viruset.
Onsdagen den 16/12 blev vi utskrivna. Då hade Lhea nästan varit feberfri ett dygn och ingen svinis var det heller. Det var en helt vanlig virusinfektion som kom i från storasyster Engla.
Lördagen den 19/12 fortfarande ingen feber. Vi har precis kunnat påbörja vårt julmys och förhoppningvis kan vi fortsätta så utan en massa baciller för nu har vi fått nog!
Tack Nisse för att du är lugn när jag inte klarar av att vara det. Och tack snälla mormor och farfar som finns där när vi behöver det!!
