MammaEmme

I Sydsvenskan idag, i B delen hittar ni en artikel som gjorde mig väldigt ledsen och upprörd. Kanske blev känslan förstärkt eftersom jag själv ska föda om drygt 18 veckor.
En kvinna här i Malmö dog efter förlossning på MAS. En fullt frisk kvinna som födde i ett av världens säkraste länder.
Kvinnan fick en kraftig blödning och på väg till op stannade hennes hjärta. (om jag har förstått det rätt.)
Detta var hennes åttonde barn.
Mina tankar går till hennes familj.

Mina tårar rann ner för kinderna när jag satt och läste. Dels för sorgen till denna familjen och någonstans kan jag inte förstå hur det kan bli så olyckligt. Föda barn är något som ska vara så otroligt och förväntansfullt. En lycka som ska delas av föräldrarna.
Jag blev påmind om vad kroppen faktiskt får gå igenom under en förlossning.
Jag ringde Nisse gråtandes och hörde mig själv säga, jag vill inte föda. Tack för att du lugnade ner mig.

Nu sitter jag här och tittar ner på min mage och kan inte undgå att tänka att självklart klarar jag detta, jag längtar ju så efter Lhea. Och ärligt talat jag har ju inte så mycket till val, hon ska ju ut.
Jag får lita på kroppens krafter, min egen styrka och vilja, Nisses stöd och personalens kompetens. Det viktiga är att jobba med och inte emot.
Det är många kvinnor som föder varje dag och vi bor faktiskt i ett av de bästa länderna att föda barn i, men det betyder inte att jag kommer sluta frukta....