Minne för livet....
Sitter i köket och äter...... Gissa? Jomen, är det inte kesomackor. Tror nog snart att allt vad keso heter gör mig illamående.
Sitter med papper och penna i högsta hugg och ska göra något som så sällan görs nu för tiden, som jag inte har gjort på flera år. Fy vad gammal jag kommer låta nu, men sen dagens teknik har satt fart skrivs det väldigt sällan hjärtliga, personliga handskrivna brev. Det är så synd. För ett handskrivet brev säger så mycket mer än bara texten i det.
Jag hittade brev som jag fått av Stina när vi var små. På sommrarna när hon var hos sin mormor i Tummelilla. Man la ner hela sin själ i att skriva så rakt och fint som möjligt, klistrade på små klistermärke och eventuellt använde sina finaste brevpapper. Det var kärlek det.
Idag ska jag skicka ett brav till min pappa. Engla har ritat teckningar till dem och vi tänkte även skicka med årets dagisfoto.
Vi alla borde ta en paus från dagens "teknik" och framkalla våra foto som ligger och skräpar i datorn, haffa pennan och skriva ett par rader och skicka iväg till någon vi saknar och längtar efter. Det kommer betyda så mycket mer än ord och bli ett minne för mottagaren att ta fram och läsa om och om igen.....
Sitter med papper och penna i högsta hugg och ska göra något som så sällan görs nu för tiden, som jag inte har gjort på flera år. Fy vad gammal jag kommer låta nu, men sen dagens teknik har satt fart skrivs det väldigt sällan hjärtliga, personliga handskrivna brev. Det är så synd. För ett handskrivet brev säger så mycket mer än bara texten i det.
Jag hittade brev som jag fått av Stina när vi var små. På sommrarna när hon var hos sin mormor i Tummelilla. Man la ner hela sin själ i att skriva så rakt och fint som möjligt, klistrade på små klistermärke och eventuellt använde sina finaste brevpapper. Det var kärlek det.
Idag ska jag skicka ett brav till min pappa. Engla har ritat teckningar till dem och vi tänkte även skicka med årets dagisfoto.
Vi alla borde ta en paus från dagens "teknik" och framkalla våra foto som ligger och skräpar i datorn, haffa pennan och skriva ett par rader och skicka iväg till någon vi saknar och längtar efter. Det kommer betyda så mycket mer än ord och bli ett minne för mottagaren att ta fram och läsa om och om igen.....
Kommentarer
Trackback
