Man glömmer så fort!
Hela helgen har bestått av besök, då det har varit mindre barn med (lite under ett år.) Igår var kusin Aria och faster Carolin här på mat och myskväll. Det var tallrikar, mat och nappflaska som åkte i golvet. Jag har inte gjort annat än sprungit och plockat undan saker i ren panik innan det skulle åkt i golvet, gått i sönder eller rakt av skada barnet. Är verkligen barn så klåfingriga? Jo det är dem, för ett par år sedan var det jag som hade en ettåring och ett rensat hem på saker. Såhär ser mitt liv ut om ett år. Man glömmer så fort.....
I morse när jag vaknade låg allt stilla. Jag var ensam om att vara vaken här hemma. Allt var så tyst så det kändes nästan som att jag vaknade innan allt annat liv. För mig är faktiskt det lite njutning. Godiset sen igår var inte undanplockat. Jag snaskade i mig två bitar av chokladet som var kvar och ett par bitar godis. Hur illa man än mår på godiset när man avslutar kvällen så är aldrig godis så gott som på morgonen. Jag kommer ihåg när jag var liten och masade mig upp tidigast av alla, satte på barnprogram, tog godisskålen i knät och åt. Fast än att de godaste bitarna hade blivit uppätna dagen innan så var godis aldrig så gott som då.
Engla visar Aria alla leksaker som ska bli lilla Lheas.
