Ta vara på tiden!
Nu har två månader gått sen vårt lilla mirakel kom till världen. Det har hänt så mycket på bara två månader, det börjar sakta men säkert att visa sig en personlighet från denna lilla människan. Hon ler mer och större än någon annan unge jag har sett (Engla var iaf betydligt mer svårflörtad,) våra rutiner är på plats och för det mesta har vi lärt oss att förstå henne.
Skillnaden mellan första och andra barnet är nog att man skyndar på mycket mer med det första. Trots att man frå höra från alla håll hur fort tiden går och att man ska ta vara på den så skyndar man nog ändå odmedvetet på. För man längtar till man kan börja använda den lite större storleken kläder som ligger och väntar i garderoben, man hör sig själv säga tänk när hon kan sitta, jag längtar tills hon går, undra vad hennes första ord blir, and it goes on and on...
Med Engla kunde jag till och med ringa runt till alla efter ett väg/mät besök på BVC och berätta hur mycket min skatt hade gått upp denna veckan. Haha, det var ju säkert jättemånga som brydde sig.
Nu däremot förstår jag verkligen hur fort tiden faktiskt går och ärligt talat så fattade jag det först när Lhea kom och jag såg hur mycket Engla hade vuxit på dessa tre åren, och hur "stor" hon faktiskt var.
Nu vill jag att min lilla bebis verkligen ska vara bebis sä länge det bara går, hon kommer att göra allt det där iaf och nu vet jag att det går betydligt fortare än var vi faktiskt hinner med ibland.
