MammaEmme

För mig. För någon annan är inte detta alls speciellt personligt. Jag väljer att ta upp detta pga att någon kanske känner igen sig och för att det är skönt ibland att skriva av sig.

Efter min förlossning som förövrigt gick väldigt bra hade jag stora problem med blödningar. De gav sig liksom inte. Bara ett par veckor efter förlossningen var jag inne akut på kk (ett antal gånger) pga kraftiga blödningar. Jag fick tabletter som skulle hjälpa de envisa resterna i livmodern att komma ut och livmodern att dar ihop sig. Jag fick förbaskat ont i magen av dem, fick nästan en känsla av ett värkarbete. Efter många om och men gav det sig och allt återgick till sitt normala.

För en tid sedan var jag och fick en kopparspiral och bara en tid efter fick jag min första menstration efter förlossningen. Jag visste att den första alltid kan vara riklig och då även extra med spiral. Men jisses, vi ska inte prata om hur mycket jag blödde. Efter ett par dagar började jag må dåligt och var yr, illamående och trött. Då tog jag mig till kk akut. Jag fick tabletter som stoppade upp blödnigen och en remiss vidare till ultraljud ifall det skulle vara något galet efter förlossningen. Hm? kunde dem liksom inte gjord den undersökningen när jag var inne med blödningar första gången? Nu var det inget fel med mig utan det är tydligen spiralen som orsakar de kraftiga blödningarna. Enligt läkarna ska jag avakta ett par månader och se om det ger med sig annars är det bara till att ta förväl till spiralen.

Ha! Där fick man för en bra förlossning.

Nu sitter iaf mensEmelie här hemma och hör Lheas underbara tunga andetag när hon sussar sött. Nisse och Engla är och partar på student. Jag pallade inte. Min mage är svullen och jag känner mig som ett osocialt monster som bara vill dra något gammalt över mig.

Jag har varit ute på gården en stund och njutit av kvällssolen med mamatidningen i högsta hugg. Sen blev det en liten promenad till Challe. Det var vad jag hann med innan jag höll på att förblöda.



Lite mys med gudmor ♥