Det skulle man kunna tro...

Jag har haft en sån där lagom dag. Just det, morgonen var allt annat än lagom. Vaknade kl halv sex av att Engla kom in till oss och sa med HÖG ton, nu tänker jag gå upp. Lhea sätter sig yrvaken och ledsen upp i sängen av den brutala väckningen. Vaknar jag på det sättet får jag ont i magen så jag gick med magkatarr ett par timmar. Sen var det igång. Efter en massa bus med mor sin kom finalen. Engla hade tagit min svarta kajal och målat sig själv i hela huvudet. Nej inte runt ögonen, huvudet.  Vi kom iväg till sist. Sen bjöds det på både frukost, lunch och en promenad med mormor. En lagom dag om man bortser från kaoset i morse.
Vet ni vad jag har fastnat på? House, ni vet serien. Så jäkla bra och konstig. Passar mig. Den ska jag se ikväll och dricka mitt goda te från khals. Har ni vägarna förbi så köp med er en påse "höstrusk."



Lunchen idag. Rostbiff, sallad och remoulad.


Man skulle snart kunnat tro att jag har blivit en matblogg. Men så är inte fallet. Jag kommer alltid att lägga ut matinlägg eftersom det är mitt intresse, men inte fullt så mycket. Om saningen ska fram så är det dem enda bilderna som blir bra, maten lixom bara ligger där snällt och stilla. Allt annat blir suddigt. Nä hörrni, jag ska ta mig i kragen och skaffa en systemis. Wiiiii!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0