MammaEmme

Nu ska jag vara en jobbig människa som uttrycker min lycka. Men jag är precis lika bra på att kasta skit så jag hoppas på att det ska gå gämnt ut?! För mycket rosa bommul och moln är jobbig att höra på och läsa om men jag måset verkligen uttrycka mig. Det är därför jag har min blogg, bra eller dåligt så måste jag uttrycka mig. Men med detta ska jag inte sticka under stolen att vardagen ibland är en kamp, för det är den väl med alla familjer, kanske speciellt med småbarn.


Jag är verkligen tacksam till livet. Jisses vad jag är lycklig. Jag har en man som är så underbar och som jag älskar. Våra fina barn som aldrig slutar göra mig stolt. Vi bor precis där jag vill vara just nu. Jag har min underbara mamma, mina fina vänner och andra nära och kära som jag tycker så mycket om och älskar. Men det bästa av allt. Jag är tillfreds med mig själv. Jag har lärt mig att solla i mitt liv. Jag gör bara det som jag tycker är roligt och jag är bara med dem som jag vill vara med. Dem som får mig att må bra. Det är dem jag vill lägga min energi på.  Jag ser fram emot att se mina barn växa upp, bli äldre med Nisse, jobba med det som jag vill göra och lära av mina misstag. För det är väl det som livet handlar om? Vi lär oss och vi utvecklas.


Det är inget fel i att bli äldre. Man blir både klokare och visare. Kanske till och med mer tillfreds med sig själv? Jag ser fram emot mitt liv och allt vad det har att erbjuda, medgångar som motgångar. Men där emellan ska jag leva nu.




Ett foto på fina Engla, taget av min faster.