MammaEmme

Detta är min blogg. Här skriver jag vad jag vill och vad jag känner. Jag skriver oftast ärligt och rakt från hjärtat. Vill jag inte skriva så gör jag inte det. Jag målar inte upp någon rosa bubbla och jag lägger inte bara ut en massa snygga bilder.  Det jag tänker skriva om nu är väldigt färskt och inte alls genomtänkt. Kankse känner jag annerlunda imorgon. Men det struntar jag i för just nu vill jag skriva av mig.

Jag har två barn. Jag älskar båda villkorslöst. Båda två är det bästa jag vet och ingen kan få mig att känna sådan lycka som dem. Dem är mitt allt. Man ska inte gämföra sina barn kärleksmässigt och det gör jag aldrig. Kärleksmässigt är dem EXAKT lika. Ingen mer eller mindre. Men deras personligheter är så olika.Givetvis gämnför jag min mammaledighet med Engla och Lhea.

Just nu vill jag bara jobba ska jag säga er. Jag orkar inte mer. Lhea har varit ganska gapig redan från början. Hon är inte lätt att få nöjd. Det är jobbigt att gå och fika med henne för hon skriker. Inte gråter utan skriker. Att gå och ta en lunch ska vi inte ens snacka om, det finns inte. Jo om jag har med mig två påsar majskrokar.  För det mesta sitter jag här hemma med henne för att det blir jobbigt att gå ut. Vår teori är att hon vill så mycket som hon inte kan. Hon vill göra precis allt som Engla gör och det går inte. Då blir hon arg. Får hon syn på majskrokarna och inte får en så skriker hon. Sitter hon på golvet för länge utan att någon tar upp henne så skriker hon. När hon vaknar på morgonen skriker hon. Det är inte ett sött litet guggel som säger mamma jag är vaken, utan det är, ahhhhhhh jag är vaaaaken! Hon varnar likosm inte oss. Visst tror jag att barn nr två måste göra mer väsen från sig eftersom dem har någon att "konkurrera" med, och man har inte lika mycket tid över för barn nr två som man hade för barn nr ett.

Min mammaledighet med Engla var guld och gröna skogar. De barnet sov sig igenom sitt första halvår och var go och glad hela dagen. Det är Lhea med vill jag säga. Hon är jätte go, charmig, fin och smart men hon har ett sjuhelvetes humör. Dock så hade vi betydligt sämre ekonomi när jag var hemma med Engla, men vad känar pengarna till nu när jag ändå inte pallar ta mig ut?

Jag funderar på att börja jobba ett par dagar i veckan eller kanske se om jag kan gå på ett vikariat i en månad eller två bara för att komma bort lite. Då kan Nisse passa på att ta ut lite föräldraledighet. Jag är verkligen inte redo att börja jobba helt och det kommer jag inte göra på ett tag. För hur det än är och hur trött jag än blir av allt gap så njuter jag verkligen av min underbara tjej.

Jag satt precis och nattade Lhea. Jag klappade hennes huvud och hon kändes så lugn och harmonisk. Där satt jag ända tills hon hade somnat in djupt. Mina tårar började rinna och tanken slog mig, tänk om jag ger henne för lite tid?  Tänk om allt hon vill är att ha mig för sig själv? Men det går ju inte. Jag har Engla, jag har Nisse, jag har mig själv, ett hem och andra nära och kära. Självklart prioriterar jag alltid mina barn först och kommer alltid att göra. Jag ger dem så mycket tid, kärlek och uppmärksamhet som det bara går. Men tänk så räcker jag inte till......