Det vänder fort!
Ja, det blir ju inte alltid som man tänkt sig. När jag skrev förra inlägget var jag upprymd av en skön lördagskänsla. Det gick utför ganska snabbt. En halvtimme innan Nisse och Engla skulle komma hem hade jag gått och burit på en gnällig Lhea. Jag misstänkte att hon var hungrig. När jag ringer Nisse för att kolla var dem blev av visar det sig att kalaset hade dragit ut på tiden. Det fanns inget annat att göra än att jag och Lhea började äta. Jag sätter henne i stolen, häller upp mat, delar och vänder mig om för att ta min egen mat PANG! Sketungen hade kastat ner sin tallrik med smått delad spagetti och röd härlig köttfärssås. Ni kan tro att jag har svorit när jag har trampat i pasta. Det är ju inte det lättaste att få upp. Så där satt jag med mat på golvet en liten tjej som inte ville äta, vin, tända ljus och två tomma tallrikar.
Men nu har jag tagit mig en dusch (thank god,) vi har njutit av moussen och en kopp kaffe.
Övning ger färdighet! Haha, det var ju inte alls av en slump.
