MammaEmme

Engla har humör. Eller mer ett svängande och omväxlande humör. Hon är fem år och har testat gränser i lika många. Ett par gånger om dagen får jag höra DUUUUUMMA MAAAAMMMAAAA (som hon fick lära sig i Lotta på bråkmakargatan och hon säger det precis lika dant.) Det kan handla om att hon inte får gå ut just precis när hon vill det eller om betydligt enklare saker. Tänk att jorden mer eller mindre gick under när man var liten för att man inte fick en glass. Snacka om att man hela tiden vänjer sig vid större problem och tur är väl det? Liver är som sagt inte alltid en dans på rosor. Idag vid frukostbordet fick jag inte bara en känga utan två. Där sitter minituffingen Lhea, pekar med fingert och säger aja baja dumma mamma. What?