MammaEmme

Jag vaknade före barnen idag med en härlig känsla i magen. Ett pirr. En känsla av att det är min tid nu. Just nu känns det som att sky is the limit. Min komvux ångest är borta (fast än att jag verkligen har gillat det och är färdig nu, typ) ångesten över att ha fått barn innan jag tog tag i min utbildning visar sig nu bara vara possitivt. Jag är klar med den biten och redo för det andra. Allt löser sig, så är det verkligen. Men jag har ju givetvis inte bara glidit in på ett banan skal. Jag hade ju aldrig fått tjänsten om det inte vore för mina administra kunskaper, studier innom ledarskap och med en fantastisk personlighet och vilja, haha. Skämt och sido, fy fan vad jag är tacksam över att någon satsar på mig, jag ska gå helhjärtat in och ge precis allt!

Kanske lite klyschigt men jag måste tacka alla mina nära och kära som har stöttat mig under denna period då jag mer eller mindre har klättrat på väggarna i tre veckor. Vissa av er har till och med terrat mig med er nyfikenhet och omtanke ♥

Nu ska kaffet få slinka ner sen ska jag ge mig mot skolan och labb. Tyvärr skönk motivationen i botten när jag fick veta om jobbet. Men jag ska verkligen ge vad jag kan och hoppas på att lärarna går med på att jag gör det sista lite på distans. Förhoppningsvis vet dem vad jag går för nu. Tycker det är synd att kasta bort månaders av studier, speciellt när jag vet att jag har bra betyg att hämta.....