MammaEmme

Idag fyller min fina tjej fyra år. Jag hade a hard time just nu för exakt fyra år sen ska jag tala om. 16.35 kom hon vår vackra lilla Engla. Se nu så stor hon har blivit och jag som tycker att jag knappt har hunnit blinka. Hon är så duktig och förståndig, för att inte tala om vilken sötnos hon är. Jag är mäkta stolt ska jag tala om. Idag kommer dem absolut närmsta på besök. Vi ska fira födelsadagsgrisen med att grilla och äta min ökända jordgubbstårta som bara Engla får på sin dag. Hm, vad ska man hitta på till Lhea? Det får ju bli något höstigt till henne. Kanske maräng?
Men nu är det Englas dag och jag ska göra allt i min makt för att hon ska vara nöjd ♥

Vi vaknade kl sex i morse av att Engla ropade, maaaaammaaaaa, jag är vaken nu och jag är fyra år. Haha. Jag bad Engla att stanna i sin säng tills vi kom in. Jag flög upp ur sängen och fixade födelsedagsfrukost på en bricka och tog fram paketen. Ni skulle se lyckan i hennes ögon när vi kom in med vacker skönsång.

Ju fler kockar destu sämre soppa sägs det. Mina små kockar slänger all sin mat runt sig och sen skiter dem i att plocka upp det. What a mess!

Inatt var det dags igen. Lhea vaknade vid två och grät sig igenom de två kommande timmarna. Hon var helt otröstlig och hade början till feber. Halv fem tog Nisse henne till barnakuten. De kom hem ganska snabbt eftersom hon lugnade sig på vägen och var bra där. Hon fick en alvedon av den snälla sköterskan och en remiss till vårdecentralen idag. Jag och Lhea slog två flugor i en smäll och bad doktorn undersöka mig med eftersom jag snart hostar upp allt jag har i magen plus organen. Mycket riktigt har jag struprörskatarr och Lhea har åkt på sin första öroninflamation ♥
Jag tror att det där med öroninflamation ligger i blodet. Nisse har rör i öronen efter sina 1000 öroninflamationer och Engla hade ca 40 stycken på 1 1/2 år. De skulle precis operera henne när det slutade. Så nu är frågan är Lheas första bara en början eller är det en slump?



Första besöket på vårdcentralen.

Snart har vi ett kaos här hemma...

Snart har jag två barn på olika håll....

Snart har jag en irriterad Engla som inte blir lämnad ifred....

Snart har jag en ännu mer irriterad Engla för att lillasyster tar, river, kastar och saglar ner hennes saker....

Snart måste jag barnsäkra hela hemmet.....

Snart leker jag och Lhea riva-ner-och-mamma-plockar-upp-1000-gånger-om-dagen-leken.....

Snart så kryper min duktiga tjej....

Även detta blev en dålig bild. Men det är svårt att få dem små vara
stilla.

Här hemma serveras det numera mackor till Lhea. På morgon en stund efter vällingen är då Lhea får uppleva en tur till himlen. Där allt är lite bättre och smakar lite godare. Mjukt vitt bröd i små tärningar med smör på. Det sägs inte ett knyst under hela tiden som de små bitarna förtärs (då kan jag berätta att jag har en skrikig ung dam) till och med en stund efter är det tyst. Det är då man kan leka med sina smorda händer.



Mackor är livet om ni frågar Lhea.

Detta är Englas första skor. Först bestämde jag mig för att hon skulle få ha dem för sig själv. Det har hängt sött på hennes rum i flera år nu. Convers lover som man är e det inte helt lätt att gå förbi dessa skorna dagligen när man har en bebis som de skulle passa perfekt. Min tanke var att köpa ett par nya till Lhea, men som alla säkert redan vet så skiter man ju inte pengar. Jag har bestämt mig för att låna skorna av Engla och hänga tillbaka dem sen. Det är ju inte precis så att dem blir förstörda.







Dessa söta guldskorna med rosa detaljer är Lheas första skor.
Dem fick hon på sitt dop.
Ser ni den lilla handen på den sista bilden? Det gäller att vara snabb 
med sina foto när man har en klåfingrig 4 åring.

De hade lovat strålande sol här i Malmö idag. Här är inte strålande sol. Visst tittar den fram ibland men molnen har mariotet. Jag som hade sett fram emot denna soliga dag känner mig lurad av min otroligt beroendeframkallande iphone. Iphone är min drog.

Jag har druckit mitt morgonkaffe medans jag i min ensamhet har muttrat över vädert. Lhea har suttit på en filt med en massa kuddar runt om sig och leksaker att roa sig med. Där satt hon helt oberoende av mig och hade hur roligt som helst. Hon reder sig bra nu det lilla livet och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Gråter gör jag när jag ser en nyfödd och inser att Lhea inte är speciellt liten längre, skrattar gör jag när jag får ett par minuter med båda händerna fria.



Här har trollungen röjt. Efter all lek somnade hon sött.

Det räcker att jag tittar på henne så skrattar hon. Ofta, högt och länge. Är jag så rolig? För jag har inte den minsta känslan av att hon skrattar med mig.



Trollunge ♥

Är det naturligt att gå runt med ett tuggat, utspottat och slibbigt rån på armen en hel kväll uatan att märka det? När man väl upptäcker det så är det mer än intorkat. Det gjorde lite ont i håren att dra bort det. Tack Lhea, tack!

Idag blir min lilla tjej sex månader.(?) Var fasen  tog tiden vägen liksom? Idag tänkte jag göra ett undantag och uppdatera lite bebisinfo kanske även slänga upp en bild på mitt lilla mirakel. Jag får se hur crazy jag känner mig när jag närmar mig slutet på detta inlägg.

Idag satt Lhea upp helt själv uatan att någon höll henne. När hon blir allt för till sig av mammas/pappas/systers applåder så vinglar hon till och trillar.

Hon börjar även att ta sig runt lite, vi anar att hon kommer krypa vilken dag som helst. Om det inte redan är livat här hemma så blir det de då.

Nu kommer ni tro att jag är dum i huvudet, men Lhea har liksom börjat vinka med sin hand (mot sig själv) från henne kommer ett ljud som låter jej jej jej jej. Nu tror förståss denna vimsiga och totalt bortcharmade mamma att hennes dotter vinkar och säger hej. Men när Engla var sju månader sträkte hon sina armar mot mig och sa ma-ma. När hon var ett år sa hon ett tiotal ord. Så vem vet?

Idag vägrade även Lhea ta bröstet. Dett är andra dagen hon gör så. Jag har trappat ner mycket sen hon började äta, eftersom hon är så glad för mat, tills igår. Hon vägrar allt utom flaska (ersättning.) Tydligen är detta väldigt vanligt enligt min bvc sköterska och nu ska jag ta en pause med maten i två veckor och bara ge det hon vill ha. Jag tror mycket på att inte truga med risk för att det blir en tråkig sak och mat ska ju vara kul och gott.

Nya tag....